Min fina genom Goa bagge. Vem som helst kan gå fram till honom (tom en 6 åring själv när Micke,jag å resten av familjen var på gårn med 6 åringens föräldrar) kapten bara stod där och njöt av att lillkillen stod och klappa honom.
Undrar om man får en sån bagge igen?
Hade tänkt köra en inrikting från början.
Men nu har jag bestämt mig. Nu vet jag vad jag vill. El nä det vet jag inte. Hjärtat vill en riktning å hjärnan en annan. Nu byter jag riktning. Hjärnan fick bestämma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar