Jag vet första ridturen jäklar så ont jag hade några dagar efter vi var iväg. Men då märkte man ju att man inte använde musklerna så ofta. Helt klart är det en bra träning. Både för kropp å själ. Det stärker ju ryggmusklaturen (vilket jag behöver göra)
Sen att vi var i goda vänners lag gjorde saken bara bättre. Fick med en gammal bekant som vackla å vela som fan. Först hadde hon inte råd men de löste sig å då var allt frid å fröjd. Sen i morse började hon tveka å vackla. Men skam den som ger sig. Vi stod på gården och hämtade upp henne.
Å någon lös som solen i Karlstad efter åt. När hon insåg att hon inte alls dog.
Dock måste jag vill tillstå att hon inte var så rutinerad som jag trodde. (Såg små grejer) men detta ska vi göra om :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar