Jag är ganska nöjd med hur ja ser ute igentligen förutom magen som jäser som värsta vetedegen. Det hänger å dinglar är allmänt i vägen å bara å synen av den kan få mig å spy. Det är nog minst 4 kg som hänger på magen.
Många säger ja men du har ju förr 3 barn. Ja vad är det för ursäkt?
Jag har misskött min kropp så kopiöst att min kropp började lägga av. Levern strulade och jag hade 2 val.
1 operation el 2 ställa mig på väntelista för en ny lever i framtiden.
Levern började sakta men säkert stänga av sig själv. Det är vad som händer vid sjuklig fetma.
Varför ska man ha som ursäkt ja men jag har fått barn som ursäkt eller ändå mera? Varför ska vi muntra upp folk när dom gnäller på vikten. Med klyschan ja men du har fått barn. Varför inte vara ärlig - ja jag vet att du kan ha problem med vikten men i grund å botten handlar det om å äta mindre. Äta rätt å röra på sig. Att krypa upp i soffan å noffa i sig godis hjälper föga. El gå å trycka i sig macker mat på natten. Har man gått upp i vikt får man jobba stenhårt för att gå ner. Det är inte så lätt. Man måste jobba.
Jag vet jag borde kämpa mera. Rent krasst jag borde ställa mig på crosstrainern ett tag varje kväll. Men när kvällen kommer kommer den förlamande tröttheten. Värken gör inte saken bättre. Men igentligen är det ingen ursäkt. Utan en undanflykt. Nä jag får ta tag i det över jul (ironiskt nog) men då är maken hemma och jag hinner koncentrera mig på mig. Annars är det bara barn. Barn djur å åter barn.
Varför lät man det gå så långt från början? Visst jag är nöjd med mina 50 el är det 55 kg jag gått ner nu? Har ingen koll längre. Men som sagt det finns mera å ta. Å ja det finns muskler med. Men degklumpen är fortfarande ett gissel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar