För en gångs skull

Å Kan någon tala om för mig vad jag gjort som är så jävla fel? Är det mitt fel att jag lever? Andas? Är en människa?  en individ? Jag är resultatet av 2 människors patetiska försök att leka mamma pappa barn. Bara för dom slutade leka slutar inte jag att existera även om jag vet att det är eran högsta dröm!

Å nej jag tänker inte ta mitt liv för att göra er nöjda. För jag lever! Å även om ni inte tror det har jag ett värde. (Jag vet inte vad för värde bara men jag ska ta reda på det) 

Ni har gjort allt ni kan i hela mitt liv för att frysa ut mig och inte låta mig vara en del av eran familj. Ju mera skit ni kan snacka om mig desto bättre har det varit! Ända gången man dugit är när man har kunnat ställa upp. Men när man säger ifrån att ni ska slå upp ögonen och kolla vem som far med osanning då helt plötsligt var man betydligt mindre värd än tidigare. Då ska man behandlas som luft!

Ni tror ni vet så jävla mycket om mig! Ni vet ingenting om vad jag gått igenom. Hur mitt liv sett ut. 

Tack för det PAPPA

Nu har jag pratat med älskling å helt plötsligt mår man så mycket bättre. Ångesten är borta. Värker bara lite lite i bröstet. Vad våre jag utan honom?