Fått en JÄTTE kartong med kläder av några tjej kompisar som dom hade samlat ihop. Det var allt från en regäll vinter jacka till strumpor. Å jag var så glad. Det var rena rama julafton för mig.
Tills jag kom hem.
En del tog hon en del slängdes (fast kläderna var i nyskick) och en del fick jag. Det skulle ner i kistan direkt där jag hade ALLA mina kläder. Där tog man kläderna på morgonen innan man gjorde sig i ordning inför skolan å tog av sig dom direkt efter skolan när man kom hem. (Å den delen var ganska smart det säger jag inget om. För i det fallet då skilde man på fin å arbetskläder.) men man fick inte nya kläder varje dag utan man fick vecka för vecka. Å hon valde. Aldrig jag.
Andra gången jag minns var när jag fick kläder i present av min faster som jag inte änns visste om. Det berättades för mig för ett tag sen att hon hade tagit dom med å använt.
Jag minns när jag fick mens första gången å hennes ord. De var inte kul. Jag är glad att jag inte var hemma utan hos en annan å berättade. Å binderna? Ja du dom kom först när jag kunde köpa dom själv. För av henne fick ja blöjor som hon hade haft hemma sen hon vårdade sin mamma hemma dvs inkontinens skydd.
Jag blev med barn när jag var 15 (skulle fylla 16) och det var planerat. Visst med facit på hand kanske det inte hade varit så lyckat men beslutet borde ha varit vårat min då varande kille å mitt.
Jag blev utkastad hemifrån och hon tvingade mig till abort. Nu på senare år han jag insett att jag var inte den första hon tvingade till abort. En tjej hon hade haft ett par år innan hade hon med tvingat. Och hon berättar lika dana saker som jag råkat ut för att när det gick dåligt för henne el man inte var till rikligt snabb så åkte man kanan i dyngrännan med ansiktet före alt blev ner tryckt i rännan.
Jag önskade många gånger att hon skulle kväva mig. När jag var 10-11 år försökte jag ta mitt liv första gången.
Allt för att slippa Helvetet!
Jag minns utflykterna i skolan. Alla hade goda matsäckar med sig. Ja hade min kanna med kaffe å gamla torra knäcke mackor. (Ifrån 8 års ålder) frukt fick man med sig sommar å höst dvs när det fanns äpplen på träden.
Jag minns sommaren då jag fick solsting. Jag hade packat bryggan med stolp som vi hade bakom traktorn å varmt var det. Det sista jag bad om var att hon skulle ta med min vatten flaska. Väl uppe på mossen så satte vi nytt staket. Gissa vem som 11 år gammal skulle gå med spättet och höta hål å slå ner stolp. När vi varit där ett par timmar så känner ja att jag är som en öken i munnen och går till traktorn för att inse att hon skitit i att ta med vattnet. Jag fortsatte jobba tills jag ramlade ihop. Då kröp ja till diket å drack av det skitiga vattnet för å orka stå på benen. (När jag var liten hamnade jag på en diabetes utredning för jag drack så mycket vatten. Min kropp behövde det tror jag när jag rörde mig mycket?)
Efter det klarar jag inte av när det blir över 25 grader varmt ute i solen. Jag får frossa och mår jätte dåligt än idag. Vet inte om det är sviter efter solstinget el vad det är. Jätte sjuk blir jag. En sommar för 2-4 år sen gick jag med dunjacka när andra gick i linnen tack vare frossan.
Jag vet när jag fick ärva fjordingen av grannbonden som hängde sig. Alla ägarpapper och gåvobrev var adresserat till mig i mitt namn. Det rev hon sönder så nån häst som jag ägde å fick, fick jag se mig i stjärnorna om. Den var visserligen hemma men hon var inte min. :-(
Jag minns Tingeling när ena hunden fick valpar (labbe/bc) så fick jag en valp. Och jag jobbade stenhårt å fick valpen rums ren. Tränade sitt. Ligg. Stanna. Komna på inkallning osv. Visst hon kunde inte det helt för hon var inte så gammal men ändå. Vi jobbade på det.
Men så en dag i maj. Stod 3 okända människor i köket när jag kom hem från skolan. Tingeling såldes. Mitt framför ögonen på mig. Min valp! Dom sa att dom kunde avstå från å köpa henne när dom insåg att hon skulle sälja min hund men köpet gick igenom å hon sålde henne. Det var sista gången jag såg tingeling.
Nä nu ska jag stänga mina blå. För lyfter jag på locket blir jag totalt matt av minnes fragmenten som dyker upp.
Kan visa ett blogg inlägg jag skrev i en blogg jag började skriva mina minnen i som jag ganska snart stängde ner
Detta är ett inlägg i min blogg
Igentligen har jag så mycket att skriva för att få ur mig det men jag vet inte var jag ska börja. Om det var när man fick stryk. Skållhet och iskallt vatten över sig. Fick rida hem i en havresäck så jag slapp rida hem naken. När dom sålde Tingeling för mig. När julklapparna å pengarna försvann som ja fick. När mitt komfermations smycke blev sönderslitet i monikyler.
När jag blev tvingad till första aborten.
När jag var tvungen å gå över isen för att sköta tjurarna trots att jag var mörkrädd å livrädd. Den historien sluta med att jag blev inlåst i ladugården å nån släkte lamporna i ladugården. Den gången var inte fostermamman inblandad utan en som sprang hos oss och ställde till jävelskap. När hon la morötter och gurka med majonnäs på min säng för jag och hon som jobba där skulle kunna ha sex. (Ingen av oss är intr av tjejer och har aldrig varit) jag gav tebax grejerna å sa åt henne att hon behövde nog dom själv smack. Det var den veckan som man fick stanna hemma för man inte kunde visa sig ute. Jag var 9 år första gången det höll på till jag var 14.
Eller som när jag blev utlåst i regnet på hösten. Det var kallt. Jag fick inte bara i ladugården och inte på altan. Jag skulle sitta på stentrappen så hon såg mig.
På kvällarna skulle jag gå med hennes hundar och när jag kommit en km bort skulle jag rita stora mönster på vägen som inte försvann direkt när bilarna körde över det. Så hon kunde se att jag varit där.
Jag hade aldrig någon uppbackning eller stöttning där ifrån. När jag var 15 år stack jag hemifrån och höll mig borta i ca 2-4 veckor. Minns inte hur länge idag. Allt för att komma ifrån den fysiska och psykiska misshandeln som min fostermamman terrorisera mig med.
Ingen visste vart jag var. Ingen brydde sig. Socialen ringde fosterhemmet mest bara för att disk ett fortsättning på placeringen när hon hör att jag inte varit hemma på ett tag å att dom inget visste Då skulle soc efterlysa mig som försvunnen när hon ringde min mobil och fråga vart jag var. Hon fråga hur länge jag varit borta å jag tala om det.
Jag var tvungen att åka hem. I ett tappert försök att få någon att bry sig bad jag om utegångsförbud. Jag bad bokstavligt talat om regler. Men fick inget gehör.
Den ända regeln som fanns (el 2 rättare sagt)
Man höll tjäften om misshandel annars skulle jag bli ihjälslagen av 2 manliga släktingar. Och man skulle jobba. Helst som en fullvuxen karl. Och så höll det på från 8 års ålder till jag träffa min man när jag var 22 år.
När jag var 22 år hade jag tappat all livsgnista. All tro på framtiden.
Jag fanns men jag var ingen. Jag var bara en piggjävel!
Ja vägde 39 kg ifrån 2-3:an å fick veta att ja var tjock så när jag gick i första ring å gick upp till 45Kg fick jag sån jäkla ångest. För tjock fick man inte vara
Jag blir helt mållös .😞 säger det igen ....kan ingen skjuta människan 😈
SvaraRadera